Incognicon 2012 genom Pirrekurrs ögon

Jag vill ju inte vara sämre än någon annan, det har visat sig vara ett ouppnåligt mål om man tittar på mina placeringar på Gotapair. Men trots detta skriver jag nu av mig lite vad som hände på Incognicon 2012.

Det hela började med att jag arbetade. Klockan 06.00 ringde klockan och jag pallrade mig in i duschen. Klockan 6.33 var jag redo och inväntade enbart Awesome-Dan (härefter kallad Dan) och Sabotörs-Stefan (härefter kallad Stefan).

Jag stod på den gamla allén in till den nedlagda flygflottiljen. Vid den gamla infarten ser jag Dans tantbil stanna. Jag har inga planer på att gå 500 meter med all packning utan jag ringer och säger att de ska ta nästa nerfart. Följ vägen så långt de kan, förbi en fotbollsplan tills de kommer till en allé. Ta in på allén så står jag där. Det tar en evighet då Dan och Stefan envisas med att stanna i vad de upplever som en korsning. Till slut kommer vi iväg trots deras oförmåga att följa vägbeskrivningar.

Bilresan flyter trots allt på ganska bra. Men då Dan i vanlig ordning inte kör för fort (även om han hävdar att han gjorde det) så inser vi att vi blir sena. Så vi avbryter våra diskussioner om Gagnamn style, ungdomsuttrycket YOLO och varför i hela världen någon skulle vilja höra en podcast med oss. Vi närmar oss Stockholm och jag letar i telefonen efter eventueklle telefonnummer till Stockholmare som kan tänkas vara där. Till slut hittar jag Adam Albiins nummer och han blir villigt vår länk in till Incogniconledningen. Det hela slutade med att vi bara kom en kvart för sent och att vi lyckades låsa in vår bil i ett garage som vi inte kom in i.

Första matchen.

Först fick jag spela mot en ny bekanstkap för mig. Björn som inte kom från Göteborg var en trevlig kiropraktor som rockade eDoomy. Jag droppade min Harkevich tier 4 lista för att ha det ur vägen. Jag spelade asdåligt. Glömde mina reinforcements en runda, glömde feata och fick slutligen Mulg på Harkevich. Det var mer än den gamle ryssen klarade av. Mest kommer jag annars ihåg den matchen för att Björn pratade om hur trevlig Dan egentligen är och att jag satt och slösnackade med Muffin under hela spelet. Inte så kompetativt kanske, men det var en helt okej softish start trots förlusten.

Andra matchen.

Efter en hastigt inmundigad kebabrulle fick jag möta Albin Olsemyr och dennes pSeverius lista med dubbla Reckoners. Jag är ett stort fan av Reckonern. Den må vara ful, men fyfan vad bra den är. Själv rockade jag loss med min Vlad3 skyttelista. Jag typ använder Vlad3 som pVlad men med Dash istället för Signs & Portents och med Hand of Fate på en enhet WInter Guard Rifle Corps tillsammans med Kovnik Joe. Som pVlad men helt annorlunda med andra ord. Jag kastar Wind wall varje runda för att han inte ska kunna skjuta mig. Sedan featar pSevvy och jag kan inte kasta den en runda. Jag funderar på om jag ska läsa eller åtminstonde fråga mina motståndare om vad deras listor gör, avfärdar det som långtråkigt och väljer att ställa Vlad3 inne i Gormans moln. Jag kunde ha ställt mig bakom molnet, men nej, DEF 17 ska räcka tänker jag. Anledningen till detta är att jag aldrig spelar mot Menoth och därför inte vet typ något om dem. Vlad blev skjuten av en Reckoner helt enkelt och nu var jag djupt i loserträsket.

Tredje matchen.

Nu fick jag möta Cryx. Jag blir faktiskt förvånad över att träffa på eOscar nere i ovan nämnda träsk. Han smäller i alla fall ner en ny bekantskap för mig på andra sidan bordet. "Det här är Scaverous" säger han. Han kan skicka iväg Bile Thralls aslångt. Det är allt han gör. Jaha tänker jag, jag vet ju vad Bile thralls gör, men så länge som jag inte ens når till dem med mina 14" gevär (jag körde Vlad3 igen, jag körde honom resten av dagen) så låter jag den vara. "Jag kastar Excarnate på den där killen" säger Oscar. "Jaha, vad gör den spellen" frågar jag. Oscar förklarar och i min hjärna skriker en röst "LÄS DE FÖRBANNADE KORTEN DIN JÄVLA SOPA!" Oscar gör två Rifle Corps till Bile Thralls, sedan tar han ut 23 poäng med de två modellerna. Vlad3 överlevde dock och Oscar vann till slut på scenario.

Fjärde matchen.

Äntligen något jag mött förut tänkte jag när jag såg Harbinger på Tommys sida av bordet. För att göra en lång historia kort. Tommy och jag var sopor. Vi gjorde så många misstag att till slut satt vi bara och fnittrade som småflickor med mantrat "Undrar varför vi möts på loserbordet?". Jag dödade i alla fall hans menlösa svärdsviftande infanteri flera gånger, så Harby stod på typ 5 liv efter alla de martyslagen. Sedan dog Vlad3 mot Avataren. Allt jag hade behövt göra var att blinda honom med Gorman. Det gjorde jag inte.

Femte matchen.

I sista matchen fick jag möta 12-årige Joel. Han körde en riktigt snyggt målad eCaine-lista. Han är den yngste spelaren jag någonsin spelat emot, och utöver att han målade bra måste jag säga att jag ändå tyckte att han spelade bra. Två saker avgjorde egentligen till min fördel. Att vi båda gjorde fel som var till min fördel. Jag skjuter ut hans Black 13 med mina Rifle Corps. För att en hel runda därefter komma på att de var flyende när de gjorde detta. Jag erbjöd honom att ta tillbaka modellerna men han avböjde med hänvisning till att det var bådas ansvar att komma ihåg vad som händer. Trots detta såg det bra ut för honom, men till slut hade han bara eCaine kvar medan jag hade Vlad3, Spriggan och en Winter Guard Infanterist kvar. Jag vann på scenario. Nu tror du att jag glömt att det var en sak till som vi gjorde som var till min fördel, men det har jag inte. Två dagar efteråt berättar jag om matchen för Johan A som påtalar att ett fel har begåtts. Joel har en Charger jack marshallad av sina Gun Mages. Jag sköt ut jack marshallen och Joel berättade för mig att Chargern då blev inert. SJälv har jag aldrig använt jack marshalls så jag köper det helt enkelt. I verkligheten blir den autonomus. Det är bara jacks som tillhör en battlegroup som blir inert när den som kontrollerar dem dör. Med andra ord Warcasters och Journeymannen.

Sammantaget så lyckades jag alltså bara vinna en match, genom att fuska mot en 12-åring. Känns så där nu i efterhand.

När vi närmade oss garaget där bilen är inlåst så kommer det precis en bil och åker ut så vi kommer in till bilen direkt.

Lördagens kväll avslutades tillsammans med Rickard "Arlaharen" Nilsson, Emilio "Muffin" Miranda, Hugo "Charmant" Svanborg, Mattias "Mattias H" Henriksson, Dan och Stefan hemma hos Arlaharen. Vi åt Nachos, drack öl och var allmänt manliga. Hugo drog iof snart till sina riktiga vänner, för vi enkla östgötabönder är inte intressanta nog för honom. Muffin blev skapligt trollig med promillen och påminde på många sätt om min gamla kombo Sambo-Dan, dryghetens okrönte mästare.

På söndagen hävdade Dan att han hade migrän så vi var kvar i Arlaharens lägenhet (där vi sov) tills målarmaffian i form av Jesyce och Coil gled in. Det sista vi gjorde var att hålla i en äkta Wold Wrath, sedan åkte vi söderut mot civilisationen mellan Kolmården och Smålandsskogarna. Allt som allt en ganska schysst helg måste jag säga. I alla fall om man bortser från att jag var tvungen att fuska mot en 12-åring för att vinna.