Slätt som en plätt! Le Saboteur gör Linköping

Skönt att vakna upp och känna att man inte är uppe innan man har gått o lagt sig, utan man kan vakna helt utav sig själv (eller barnen), äta en go-frukost och packa ner figurerna på morgonen innan man ger sig av till en turnering. Det är väl det ända positiva med Linköping; att det faktiskt ligger nära när man väl måste ta sig dit.

Listorna var bestämda långt i förväg och bestod av följande

Hoarluk Doomshaper, Shaman of the Gnarls “Runes of war” Tier 4.

pDoomy +7

-         Mulg 12

-         Earthborn 10

-         Stormtroll 5

Min. Kreilstone + Elder 4

Runeshapers 3

Runeshapers 3

Janissa Stoentide 3

Whelps 2

Reinforcements: Axer 6

Borka Keggslayer ”Family reunion” Tier 1

Borka +5

-         Keggbearer -

-         Earthborn 10

-         Mauler 9

Max Boomhowlers 9

Min Champions 6

Min Kreilstone + Elder 4

Stonescribe chronicler 2

Reinforcements: Gudrun the Wanderer 3, Champion Hero 3

Stadens sockerbagare DanielT hämtar upp mig i sin bil och vi riktar kosan mot Linköping i det dåliga vädret. Klockan blir dock lite väl nära 10:30 och vi är fortfarande mitt i Linköping så jag ringer Dan för att säga att vi är lite sena till samlingen. Inget svar. Jag ringer Pierre. Inget svar. Nähä nä. Väl framme på parkeringen lite försenade ser vi Pierre stå och hänga vid  den låsta entrén, jag ringer blixtsnabbt för att han ska hålla dörren när han går in. Inget svar. Då kommer Dan insvängandes på parkeringen, pratandes i mobilen. Det visar sig vara Pierre i andra änden. Då har Pierre tagit upp sin mobil och sett att jag ringt, men antagit att jag inte visste vart vi skulle vara, så ”Varför ringa honom, jag ringer Dan”. Dans förklaring är att han tyckte att Carly Rae Jepsen’s nya låt var så bra att han skruvat upp volymen på bilstereon så att han inte hörde när jag ringde.

Jag känner mig som i goda vänners lag.

Väl framme visar det sig att samlingen inte dragit igång så vi hade tid att mingla med lite bekantingar. En manskram med Kryddan här, mustachberöm till pHolm där, trashtalk med Gudfarsan och lägeskoll med Arlaharen och Charmant.

Jag blir lottad mot pHolm och hans eGaspy lista. Banethralls, Baneknights och tartarsås i rikliga mängder. Jag väljer pDoomy för att slippa tampas med parasite, men min imaginära uppförsbacke är brant i och med att jag möter überfeatet nr 1, i händerna på en internationellt erkänd spelare.

Jag nöter på  efter att ha valt att gå först och har ut en massa baneknights. Mulg tampas med satyxer och låter dem smaka klubba. Samtidigt  översvämmas jag av Banethralls på högerkanten, men håller ställningarna. Och när man väl tycker att man har gjort det ganska bra, så kommer 10 genomskinliga gubbar tillbaka rakt i ansiktet på pDoomy. Går liksom inte att förhindra, men jag har iaf Spellward uppe och Janissas mur framför mig. Käre pHolm förklarar sakligt att det är assasinering på G och tar god tid på sig. Hanfår fippla en hel del för att låsa in Mulg med kvarvarande satyxer och lägger energi på att ha ut min kreilstone innan han låter Gaspy feata.. Dödsklockan tickar på i bakgrunden.. Så kommer då den förlösande  chargen från 10 stycken baneknights och jag sitter missmodigt och räknar in en klar förlust i första matchen. pHolm får här hjärnsläpp och glömmer bort att hans gubbar är ghostly, så han placerar dem fint på rad framför Janissas mur och får på så sätt bara in 5 baneknights i närstrid. Vad spelar det för roll tänker jag? han träffar på 7:or och pDoomy är mjuk som en melon. Två träffar, två transfers och tre missar senare står pDoomy kvar med 4 liv och pHolms dödsklocka är nere på några sekunder. Jag spelar ut min runda, håller pDoomy säker och slår över klockan för en ”behaglig” vinst genom att pHolm time:ar ut.

Efter min övertygande seger i första matchen, ställs jag mot Sveriges krönte toppspelare och trevligaste vitryss, Dennis Korzun. Troll mot troll. pDoomy mot eDoomy.

Väldigt rolig match, där jag tvingar Dennis att feata enbart för att få in (sin) Mulg i objektivet och slå sönder det innan jag kan ta poäng. Dock spelar jag för fegt och glömmer att contesta hans objektiv, vilket ger honom 2 CP innan jag lyckas få fram min Earthborn och en enhet Runeshapers som kan hålla honom från att ta det tredje. Eftersom hans eDoomy står inom fyra ” från hans objektiv, kommer jag på en snillrik plan för att sätta lite skada på hans caster. Jag kastar stormtrollets animus på honom själv och chargar in i objektivet för att banka på det och electroleapa in i eDoomy. Det läckra i planen är ju att det inte triggar Mulgs ”Protective fit” då leapen inte är en attack. Fyra attacker senare har jag inte gjort ett poäng i skada och han hugger ihjäl mitt stormtroll i ryggen med sin Axer. Nästa tur börjar tiden ta slut och jag försöker mig på ett desperat move där jag chargar in min Earthborne i objektivet, slår sönder det och goadar in honom i eDoomy. Han står dock på för mycket transfers och min tid tar slut innan det hunnit bli svettigt.

Jag känner mig ödmjuk inför förlusten och gladde mig åt att inte bli mer utspelad än vad jag blev.

Lunchen var god och trevlig och jag är glad över att jag inte valde en snitzare, för den såg inte så god ut, måste jag säga. Men nästa gång får det bli Stångebrogrillen igen.

Match tre och jag ställs mot El Gordos piratlista med Captain Phinneus Shae som caster. Aldrig sett eller ens hört vad den killen gör, och det börjar gå upp för mig att Erik är mer subpartisan än vad vår egna Pierre någonsin kan bli (sorry Pierre). Jag har inte den blekaste aning om vad listan gör, men jag vet att Commodore-kanonen är jäkla farlig, så jag bestämmer mig för att köra Borka som med sina beasts kan avancera framåt i skydd av windwall. El Gordo är supertrevlig och går noggrant igenom vad alla figurer i hans lista gör. Det enda jag någonsin har sett innan är Ariana & Holt och Rockbottom. De tror jag mig ha koll på iaf, vilket skulle visa sig vara ett ödesdigert misstag.

El Gordo låter mig starta och väljer själv sida. Jag väller fram i första turen och struntar i Windwall då jag tror att storkanonen inte kommer att nå mig eftersom den inte får gå och skjuta samma runda. Nu börjar pirat-shennanigans utan dess like. Shae featar och allt rör sig 3” framåt, en sketen warjack avancerar fram till kanonen och tvåhandskastar den ytterligare 3” mot mig. Pang, första skottet skjuter bort en bra del av min Mauler och slammar den in i Keggbearern som tuffar och blir knockad. Resten av piraterna visar på en otrolig fart och chargar mig långt ner på min planhalva och tar ut lite Boomhowlers. Jag är småchockad.

I min tur flyttar jag in i zonerna och slår ihjäl pirater. Borka som inte kan få hjälp av keggbearern denna runda då den blev kD, går fram och slår ihjäl två pirater och kastar upp Windwall. Kanonen känns som det enda som kan hota Borka och iom Windwall så är det kört tänker jag. Där och då betalar min okunskap av sig. Ariana går fram till Commodore-kanonen och gör dess skott magiskt. Windwall my ass! Jag har mött Ariana och Holt mången gång, men har enbart varit med om att de ramlat runt och kastat stealth på sig själva eller kastat kiss of lilith på något av mina grejer. Aldrig har jag ens sett att de kan göra attacker till magiska.

Jag får en klump i halsen och strax därefter en kanonkula i magen som gör att Borka knockas och ligger på rygg med fyra liv kvar. Då kommer nästa solo med parry och 2x weaponmasterattacker och hoppar på honom. Ett misslyckat tuffslag senare har Borka, trollens segaste caster blivit asassinerad i tur två. Kudos till El Gordo, men jag tänker inte gå på samma fint en gång till. Örebro IS blev ju klara för superettan någon dag innan, så Eriks seger kunde ju få vara plåster på såren.

Fjärde matchen blir mot David Sjöberg, El Gordos lillebror. Längre hår, mindre skägg. Han spelar Lord exumunuhator Scavevrorous, en full enhet med Bloodgorgers och Deathjack. Jag väljer pDoomy för att de däringa cryx brukar ha jobbiga upkeeps.



Jag googlade på döds jök och detta kom upp. Det har inget med familjen Sjöberg att göra alls.



Matchen är igång och jag avancerar hårt på vänsterflanken för att hindra honom från att kontrollera flaggan han ska ta för att få poäng. Struntar i en början att ens gå mot min egen flagga då jag skulle få en bunt arga cryxtroll på mig. Håller tillbaka och bidar min tid. I tur två tar jag chansen och slänger fram mitt stormtroll mot Deathjacken för att skjuta in lite electroleaps i trollen som står vid sidan av. Lyckas bara få iväg ett leap och dödar ett troll. Vad som är än bättre är att jag ställt Mulg i en countercharge-position ifall något skulle ge sig på stormtrollet. Och vad får jag på kroken om inte självaste Deathjack! David byter snällt in mitt Stormtroll mot sin Deathjack. Jag tackar och tar emot genom att köra en tremor från en Runeshaper på Dödsjöken och sedan charga in med hubbaklubban. Kvar blir en hög med metall. Där är väl matchen avgjord, men jag gör det onödigt spännande genom att i sista turen avancera för långt fram med Mulg så att han inte längre contestar flaggan och David får en chans att ta ett CP innan hans tid går ut. Han misslyckas dock att göra skada på en Runeshaper med sin Siren, och han time:ar ut.

Allt som allt en väldigt trevlig turnering, med trevliga människor. Jag tackar och tar emot för att SoS var första tiebreaker för då hamnade jag faktiskt på 15 plats, precis framför Kryddan. Han med 9 CP, jag med 0.

Jag lämnar tillställning med en av Jocke Rapp, inspirerad göteborgsvits ringande i öronen:

-         Vad dricker Galleon och Damiano när de går på krogen tillsammans?

-         Gall-iano Hotshots.

Bon apetit!
//Le Saboteur