torsdag 21 mars 2013

LBK Tour 2 2013. Pirrekurrs första sista placering.

Rent tekniskt stämmer det kanske inte då jag droppat en turnering tidigare och då blev bumpad till sista plats, precis som jag tycker man ska göra. Men i alla fall, nu har jag spelat min första turnering där jag kom sist av alla på riktigt som de säger.

Jag kom i säng sent kvällen innan då det var föräldrafest på förskolan. Själv höll jag mig nykter men det var kul att se de andra föräldrarna slappna av lite. Själv är jag ju som bekant tillräckligt avslappnad utan alkohol så vi hamnade på samma avslappningsnivå.

Klockan 9.00 skulle jag vara i lokalen, klockan 8.15 vaknade jag. Jag hade ännu inte gjort någon lista. Jag hade tänkt mig något liknande den Carver lista som jag spelade förra Touren, men då jag saknar en andra enhet brigander kan jag inte köra Carvers tierlista.

Istället blev det denna lista, baserad på typ det som låg i väskan som jag bara tog med mig.


Lord Carver, Bringer of Most Massive Destruction Esquire III +3
*Targ 2
*Road Hog 9
*Road Hog 9
*War Hog 8
*Gun Boar 5
*Razor Boar 2
*Razor Boar 2
Slaughterhousers 6
Max Brigands 8
Saxon Orrick 2
Razorback 3

Advance deploy på alla enheter.

Ganska besttungt och med en Razorback för att det var så länge sedan.

Jag orkade inte slänga ihop en andralista och det var ju ändå en 1-2 liststurnering.

I första matchen fick jag en retur mot Per-Anton Walander som jag fick stryk av i sista matchen på förra touren. Han droppade ner Nemo3 även denna gång, men hade fixat in en Stormstrider och en andra Stormclad bland annat. Han hade fortfarande med sig Thunderhead.

En dålig matchup för grisar, men framförallt för min lista där infanteriet är en första våg. Min plan var att swampa honom med brigander och hoppas på lite bra tough rolls för att sedan komma i en andravåg med Slaughterhousers och bestar och utnyttja det faktum att han står kvar på mittlinjen. Det gick inte. Jag missade mina första 17! toughslag och hade ingen armé kvar. Per-Anton var dock het på att ta scenariopoäng och därför lyckades jag inte bara scrappa Thunderhead och en Stormclad, utan också tända eld på Nemo3. Vid det tillfället hade jag bara Carver och en Road Hog kvar. Det var osmidigt gjort av Per-Anton måste jag säga och därför avslutade han sedan matchen och slog ihjäl Carver direkt. För min del hängde det till slut på om jag kunde ta Nemo3s sista 5 liv med elden. Jag behövde alltså slå 9+ på två tärningar. Jag slog en etta och en tvåa och om sanningen ska fram vann Per-Anton mycket välförtjänt även om jag hade otur. Han ägde matchen från start till slut, men spelade bort sig en runda och gav mig chansen till en hail mary.

Andra matchen fick jag en BYE, och dagens enda vinst.

I tredje matchen fick jag möta min gode vän Stefan "Le Saboteur" Hallberg. Han spelade eMadrak med sten, Mauler, Fennblades, Tuffalos mm. Vi stod länge på mittlinjen och slog på varandra, jag featade först och tog ut en del av hans armé. Han featade tilbaka och gjorde samma sak. Jag chargeade in i Madrak med Carver utan att någonsin ha läst på Madraks kort. Han skickade vidare skadan varje gång med Grim Salvation som han skickade in i sin Kriel Stone som sedan skickade skadan vidare på killar i sin enhet. Jag fick även in min War Hog i honom och när jag hade använt alla resurser till mitt förfogande så stod Madrak kvar på 2 liv. Det var bara en formalitet så slog han ihjäl mig.

Efter matchen frågade arrangören Anton mig hur det gått och jag berättar hur det gick varpå han säger att Krieldstonen inte fungerar så. Anton, jag och Erik Sjöberg kollar i Trollboken och hoppsan, Grim Salvation skickar inte vidare skada, den tar bort en modell från spelet, så Krielstonen tar ingen skada att skicka vidare utan den plockas bort helt enkelt. Jag visade mitt missnöje genom att ragequitta, kalla Stefan för okvädningsord och åka hem. Eller inte. Jag sa att hans misstag skulle det snart stå om på en blogg nära honom. Varsågod Stefan.

I fjärde och sista matchen fick jag möta Fredrik Rabén och hans eStrykerlista. Det var Swordknights, Stormclad, Old Rowdy, Black 13 mm. Jag var aldrig nära vinst, främst för att jag inte ens klarade av att döda Sword Knights med Carver på charge under feat. Min förlust var på intet sätt orättmätig, men mina dåliga tärningsrull gjorde att det aldrig riktigt blev roligt ens en gång. Det blev en sådan där match när motståndaren efter ett tag ber om ursäkt för dina egna tärningar. Men det är som det är så det är bara att acceptera.

Men det hände lite roliga saker under dagen också. Johan Adamsson hade med sig Dan Alfs senaste sändning från Narren så ett obläddrat ex av Gargantuans låg och såg sexigt ut på ett bord. Jag ringde Dan och bestämde att jag skulle ta hem den om inte Dan hann in och hämta den efter jobbet. Självklart lästa jag allt Minionsfluff när jag hade BYE och jag gillade Midasfluffet. PP skriver ju inte direkt särskilt bra fluff, men fördelen med Minions i flufftexten är att alla andra är så jävla episka, Minions slåss om skulorna från andras bord, det gör det lite mer intressant i min bok.

Det hanns även med en diskussion där Hyperion och Conquest jämfördes med porr från 80-talet. Det är inte högintressant, men det får jobbet gjort. Och egentligen är det mest för folk som gillar tjejer med vågigt hår. Jag förstår inte själv riktigt kontentan, men det måste ju stämma, för jag sa det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar