Slätt som en plätt! Le Saboteur gör Linköping

Skönt att vakna upp och känna att man inte är uppe innan man har gått o lagt sig, utan man kan vakna helt utav sig själv (eller barnen), äta en go-frukost och packa ner figurerna på morgonen innan man ger sig av till en turnering. Det är väl det ända positiva med Linköping; att det faktiskt ligger nära när man väl måste ta sig dit.

Listorna var bestämda långt i förväg och bestod av följande

Hoarluk Doomshaper, Shaman of the Gnarls “Runes of war” Tier 4.

pDoomy +7

-         Mulg 12

-         Earthborn 10

-         Stormtroll 5

Min. Kreilstone + Elder 4

Runeshapers 3

Runeshapers 3

Janissa Stoentide 3

Whelps 2

Reinforcements: Axer 6

Borka Keggslayer ”Family reunion” Tier 1

Borka +5

-         Keggbearer -

-         Earthborn 10

-         Mauler 9

Max Boomhowlers 9

Min Champions 6

Min Kreilstone + Elder 4

Stonescribe chronicler 2

Reinforcements: Gudrun the Wanderer 3, Champion Hero 3

Stadens sockerbagare DanielT hämtar upp mig i sin bil och vi riktar kosan mot Linköping i det dåliga vädret. Klockan blir dock lite väl nära 10:30 och vi är fortfarande mitt i Linköping så jag ringer Dan för att säga att vi är lite sena till samlingen. Inget svar. Jag ringer Pierre. Inget svar. Nähä nä. Väl framme på parkeringen lite försenade ser vi Pierre stå och hänga vid  den låsta entrén, jag ringer blixtsnabbt för att han ska hålla dörren när han går in. Inget svar. Då kommer Dan insvängandes på parkeringen, pratandes i mobilen. Det visar sig vara Pierre i andra änden. Då har Pierre tagit upp sin mobil och sett att jag ringt, men antagit att jag inte visste vart vi skulle vara, så ”Varför ringa honom, jag ringer Dan”. Dans förklaring är att han tyckte att Carly Rae Jepsen’s nya låt var så bra att han skruvat upp volymen på bilstereon så att han inte hörde när jag ringde.

Jag känner mig som i goda vänners lag.

Väl framme visar det sig att samlingen inte dragit igång så vi hade tid att mingla med lite bekantingar. En manskram med Kryddan här, mustachberöm till pHolm där, trashtalk med Gudfarsan och lägeskoll med Arlaharen och Charmant.

Jag blir lottad mot pHolm och hans eGaspy lista. Banethralls, Baneknights och tartarsås i rikliga mängder. Jag väljer pDoomy för att slippa tampas med parasite, men min imaginära uppförsbacke är brant i och med att jag möter überfeatet nr 1, i händerna på en internationellt erkänd spelare.

Jag nöter på  efter att ha valt att gå först och har ut en massa baneknights. Mulg tampas med satyxer och låter dem smaka klubba. Samtidigt  översvämmas jag av Banethralls på högerkanten, men håller ställningarna. Och när man väl tycker att man har gjort det ganska bra, så kommer 10 genomskinliga gubbar tillbaka rakt i ansiktet på pDoomy. Går liksom inte att förhindra, men jag har iaf Spellward uppe och Janissas mur framför mig. Käre pHolm förklarar sakligt att det är assasinering på G och tar god tid på sig. Hanfår fippla en hel del för att låsa in Mulg med kvarvarande satyxer och lägger energi på att ha ut min kreilstone innan han låter Gaspy feata.. Dödsklockan tickar på i bakgrunden.. Så kommer då den förlösande  chargen från 10 stycken baneknights och jag sitter missmodigt och räknar in en klar förlust i första matchen. pHolm får här hjärnsläpp och glömmer bort att hans gubbar är ghostly, så han placerar dem fint på rad framför Janissas mur och får på så sätt bara in 5 baneknights i närstrid. Vad spelar det för roll tänker jag? han träffar på 7:or och pDoomy är mjuk som en melon. Två träffar, två transfers och tre missar senare står pDoomy kvar med 4 liv och pHolms dödsklocka är nere på några sekunder. Jag spelar ut min runda, håller pDoomy säker och slår över klockan för en ”behaglig” vinst genom att pHolm time:ar ut.

Efter min övertygande seger i första matchen, ställs jag mot Sveriges krönte toppspelare och trevligaste vitryss, Dennis Korzun. Troll mot troll. pDoomy mot eDoomy.

Väldigt rolig match, där jag tvingar Dennis att feata enbart för att få in (sin) Mulg i objektivet och slå sönder det innan jag kan ta poäng. Dock spelar jag för fegt och glömmer att contesta hans objektiv, vilket ger honom 2 CP innan jag lyckas få fram min Earthborn och en enhet Runeshapers som kan hålla honom från att ta det tredje. Eftersom hans eDoomy står inom fyra ” från hans objektiv, kommer jag på en snillrik plan för att sätta lite skada på hans caster. Jag kastar stormtrollets animus på honom själv och chargar in i objektivet för att banka på det och electroleapa in i eDoomy. Det läckra i planen är ju att det inte triggar Mulgs ”Protective fit” då leapen inte är en attack. Fyra attacker senare har jag inte gjort ett poäng i skada och han hugger ihjäl mitt stormtroll i ryggen med sin Axer. Nästa tur börjar tiden ta slut och jag försöker mig på ett desperat move där jag chargar in min Earthborne i objektivet, slår sönder det och goadar in honom i eDoomy. Han står dock på för mycket transfers och min tid tar slut innan det hunnit bli svettigt.

Jag känner mig ödmjuk inför förlusten och gladde mig åt att inte bli mer utspelad än vad jag blev.

Lunchen var god och trevlig och jag är glad över att jag inte valde en snitzare, för den såg inte så god ut, måste jag säga. Men nästa gång får det bli Stångebrogrillen igen.

Match tre och jag ställs mot El Gordos piratlista med Captain Phinneus Shae som caster. Aldrig sett eller ens hört vad den killen gör, och det börjar gå upp för mig att Erik är mer subpartisan än vad vår egna Pierre någonsin kan bli (sorry Pierre). Jag har inte den blekaste aning om vad listan gör, men jag vet att Commodore-kanonen är jäkla farlig, så jag bestämmer mig för att köra Borka som med sina beasts kan avancera framåt i skydd av windwall. El Gordo är supertrevlig och går noggrant igenom vad alla figurer i hans lista gör. Det enda jag någonsin har sett innan är Ariana & Holt och Rockbottom. De tror jag mig ha koll på iaf, vilket skulle visa sig vara ett ödesdigert misstag.

El Gordo låter mig starta och väljer själv sida. Jag väller fram i första turen och struntar i Windwall då jag tror att storkanonen inte kommer att nå mig eftersom den inte får gå och skjuta samma runda. Nu börjar pirat-shennanigans utan dess like. Shae featar och allt rör sig 3” framåt, en sketen warjack avancerar fram till kanonen och tvåhandskastar den ytterligare 3” mot mig. Pang, första skottet skjuter bort en bra del av min Mauler och slammar den in i Keggbearern som tuffar och blir knockad. Resten av piraterna visar på en otrolig fart och chargar mig långt ner på min planhalva och tar ut lite Boomhowlers. Jag är småchockad.

I min tur flyttar jag in i zonerna och slår ihjäl pirater. Borka som inte kan få hjälp av keggbearern denna runda då den blev kD, går fram och slår ihjäl två pirater och kastar upp Windwall. Kanonen känns som det enda som kan hota Borka och iom Windwall så är det kört tänker jag. Där och då betalar min okunskap av sig. Ariana går fram till Commodore-kanonen och gör dess skott magiskt. Windwall my ass! Jag har mött Ariana och Holt mången gång, men har enbart varit med om att de ramlat runt och kastat stealth på sig själva eller kastat kiss of lilith på något av mina grejer. Aldrig har jag ens sett att de kan göra attacker till magiska.

Jag får en klump i halsen och strax därefter en kanonkula i magen som gör att Borka knockas och ligger på rygg med fyra liv kvar. Då kommer nästa solo med parry och 2x weaponmasterattacker och hoppar på honom. Ett misslyckat tuffslag senare har Borka, trollens segaste caster blivit asassinerad i tur två. Kudos till El Gordo, men jag tänker inte gå på samma fint en gång till. Örebro IS blev ju klara för superettan någon dag innan, så Eriks seger kunde ju få vara plåster på såren.

Fjärde matchen blir mot David Sjöberg, El Gordos lillebror. Längre hår, mindre skägg. Han spelar Lord exumunuhator Scavevrorous, en full enhet med Bloodgorgers och Deathjack. Jag väljer pDoomy för att de däringa cryx brukar ha jobbiga upkeeps.



Jag googlade på döds jök och detta kom upp. Det har inget med familjen Sjöberg att göra alls.



Matchen är igång och jag avancerar hårt på vänsterflanken för att hindra honom från att kontrollera flaggan han ska ta för att få poäng. Struntar i en början att ens gå mot min egen flagga då jag skulle få en bunt arga cryxtroll på mig. Håller tillbaka och bidar min tid. I tur två tar jag chansen och slänger fram mitt stormtroll mot Deathjacken för att skjuta in lite electroleaps i trollen som står vid sidan av. Lyckas bara få iväg ett leap och dödar ett troll. Vad som är än bättre är att jag ställt Mulg i en countercharge-position ifall något skulle ge sig på stormtrollet. Och vad får jag på kroken om inte självaste Deathjack! David byter snällt in mitt Stormtroll mot sin Deathjack. Jag tackar och tar emot genom att köra en tremor från en Runeshaper på Dödsjöken och sedan charga in med hubbaklubban. Kvar blir en hög med metall. Där är väl matchen avgjord, men jag gör det onödigt spännande genom att i sista turen avancera för långt fram med Mulg så att han inte längre contestar flaggan och David får en chans att ta ett CP innan hans tid går ut. Han misslyckas dock att göra skada på en Runeshaper med sin Siren, och han time:ar ut.

Allt som allt en väldigt trevlig turnering, med trevliga människor. Jag tackar och tar emot för att SoS var första tiebreaker för då hamnade jag faktiskt på 15 plats, precis framför Kryddan. Han med 9 CP, jag med 0.

Jag lämnar tillställning med en av Jocke Rapp, inspirerad göteborgsvits ringande i öronen:

-         Vad dricker Galleon och Damiano när de går på krogen tillsammans?

-         Gall-iano Hotshots.

Bon apetit!
//Le Saboteur

Slaget om Slätten eller Doktorn är inne

Det hela började kvällen innan turneringen. Eller började och började. Jag hade redan bestämt att jag skulle spela mina Minions och jag spelar ju bara grisar. Jag ville ha två listor så jag hade lyckats få in i alla fall en träningsmatch (se inlägget om Purple Rain nedan) med Sturm & Drang. Den andra warlocken skulle självklart vara Lord Carver, Bringer of Most Massive Destruction Esquire III. Han är ju trots allt lika awesome som sitt namn. Jag kände inte att jag behövde någon träning med honom egentligen trots att jag ännu inte spelat honom med mina Road Hogs. Under kvällen efter att jag lagt mina barn då frugan var hos en väninna så skrev jag på Akenkasets facebookgrupp att jag hade lite tvivel. Rickard "Arlaharen" Nilsson verkade inte ha något bättre för sig så det hela slutade med att han skickade över sitt telefonnummer och vi diskuterade en eventuell Dr Arkadiuslista. Jag har bara spelat Doktorn tre gånger innan med katastrofala följder. Jag tror att Rickard såg att jag hade kommit till en liknande slutsats som honom. Den gode doktorn ska spelas med aasmycket bestar. Rickard och jag diskuterade (eller snarare, han instruerade) hur man bäst använder Doktorns feat. Han avslutar med:"Jag tycker du bara ska spela Carver. Det är antagligen bättre för man måste träna en hel del med doktorn för att få honom att fungera och även då är han sämre än Carver".

Nästa dag kom jag till universitetet med följande två listor nerpackade i väskan:

Lista 1, Thornfall Alliance.

Lord Carver +6
*War Hog 8
*War Hog 8
*Road Hog 9
Max Brigands 8
Slaughterhousers 6
Saxon Orrick 2

Reinforcements:
Gudrun 3
Alten Ashley 2
Min Bone Grinders 2

Lista 2, Mad Science Tier 1.

Doktor Arkadius +6
*War Hog 7(8)
*War Hog 7(8)
*War Hog 7(8)
*Road Hog 9
*Road Hog 9
Targ 2

Reinforcements:
*Gun Boar 5
Min Bone Grinders 2

Efter att ha socialiserat lite och berättat för Rickard att jag hade med mig Arkadius var det dags att dra igång.

Match 1.

Först blev jag lottad mot David "theWatchman" Gustavsson. De av er som spelar 40k känner igen honom som Sverigeettan inom det lilla spelet. Han har nyligen börjat spela WarmaHordes och som den powerplayer han är har han börjat med en Cygnar eHaleylista. Hans lista såg ut som följer:

eHaley +5
*Hunter 6
*Stormclad 10
*Lancer 6
Squire 2
AT Gun Mages 6
*UA 2
Max Forge Guard 8

Reinforcements:
*Charger 4
Stormsmith 1
Stormsmith 1
Stormsmith 1


En stabil lista men samtidigt lite annorlunda med dvärgarna. Vad kan jag säga egentligen? Jag vet ju att David spelat typ 2 matcher och har dålig koll på Hordes. Detta kan vara vägen till vinst för mig, att utnyttja att han är en nybörjare helt enkelt. Jag väljer att kasta in Doktor Arkadiuslistan. Jag kommer inte ihåg scenariot men å andra sidan tog ingen några kontrollpoäng.

Jag gör allting fel. Inte ett enda råd från Rickard lyssnar jag på. David skulle statistiskt sett ha vunnit kan jag säga. Han hade inte koll på transfers och därför trodde han att han skulle vinna lite lättare än vad det var, men det förändrar inte att han slog dåligt. Han missade att tekinesa iväg en av mina War Hogs så att han kom åt min warlock. Jag featade ihjäl Stormcladen som var i strid med inte mindre än alla tre av mina War Hogs. Lancern borde även den ha dödat Doktorn men missade att slå 9+ med tre tärningar. Sedan var det min tur. Då tittade vi på klockan och David hade ca 5 sekunder kvar. Jag vann alltså på time. Extra surt att vår schackklocka inte fungerade så vi fick starta om efter runda två med 30 minuters matchtid kvar. För att jag skulle må lite mindre dåligt så ville jag i alla fall gå för casterkill så jag gav bort en freestrike och flyttade ut min ena Road Hog för att sedan elda ihjäl Haley. Jag hade med andra ord vunnit ändå, det kändes lite bättre. Tidsvinster känns inte riktigt lika bra helt enkelt.

Match 2.

Jag trodde felaktigt att det var lunch nu, men vi skulle spela en match till. Nu fick jag spela mot Henrik "Superrunes" Eriksson och hans Retribution of Scyrah. De flesta vet väl att Henrik vann hela turneringen och var obesegrad. Jag valde i alla fall min Carver lista och han spelade följande:

Adeptis Rahn +6
*Phoenix 10
Arcanist 1
Max Sentinels 9
*UA 2
Battle Mages 5
Mage Hunter Assassin 2
Mage Hunter Assassin 2
Max Mage Hunters 8
*UA 2

Vi spelade Bunkers tror jag scenariot heter. Det med artillery emplacements och kantiga zoner. Jag insåg ju direkt att det skulle bli hårt. Min plan var att Brigander och Slaughterhousers skulle försöka döda hans artillery emplacement medans Carver och Co skulle hålla min egen och döda allt som kom nära. Runda två dog hans artillery som planerat när jag maxade ut skadan och slog ihjäl den med två Slaughterhousers efter att fem Brigander CRA:at in lite skada innan. Vad som följde var en sorglig syn där han sakta men säker decimerade mig till ingenting. Mitt lågvattenmärke var nog när en Mage Hunter Assassin får in en charge på min ena War Hog som är helt oskadd och har Batten Down the Hatches på sig. Assassinen gör 24!!! skada på ett skadeslag. Det är faktiskt löjligt när jag tänker på det. Sakta men säkert mals jag som sagt ner men jag lyckas i alla fall ta ut alla Sentinels och en Assassin. Kul att jag i alla fall hade en plan, lite dåligt genomförd bara.

Lunch.

Dan "Styvis" Alf tjatade och att han ville äta Snitzare på Snoddas så efter att vi väntat på att Stefan "LeSaboteur" Hallberg spelat klart sin match tog vi bilarna dit. Vi orkade inte gå i fem minuter i duggregn. Vi fick med oss Dennis "Avessalom" Korzun och Daniel "DanielT" Tönnberg. Två trevliga unga män. Dennis hade lite språkskola och lärde oss säga Fadern på ryska och Daniel var så där tyst men trevlig som han brukar vara. Tyvärr fick jag ingen Snitzare då så många beställde det att jag i sådana fall varit tvungen att vänta i femton minuter. Eftersom vi expiderades av en äldre asiatisk man med brytning så stog jag kvar för att se om det kunde bli några roliga missförstånd när Dennis skulle beställa mat. Tyvärr blev det inte så.

När vi kom tillbaka till universitetet knackade vi på och en söt ung kvinna i 20-årsåldern öppnade dörren till universitetet. Vi tackade för hjälpen och Dan sa: "Vet du var det finns några datasalar? Vi tänkte hämta lite datorer." Han var helt enkelt Aasome som han alltid är. Glada i hågen, mätta i magen och stärkta i själen av hennes leende var vi klara för nästa omgång låtsaskrig med tennsoldater. Jag vill dock klaga på att det inte finns några doftsprayer på toaletterna på universitetet. Jag gick på toa efter en annan deltagare och det var verkligen inte stärkande för själen.

Match 3.

Yes! Jag fick möta ingen mindre än Christian "Christian Aas" Aas, eller som han annars kallas: Kryddan. WarmaHordes metrosexuella dragplåster och dessutom en trevlig typ. Han spelade sina assnygga Legion och följande lista spelade han med:

pVayl +5
*Angelius 9
*Ravagore 10
*Shredder 2
*Typhon 12
Strider Deathstalker 2
Strider Deathstalker 2
The Forsaken 2
The Forsaken 2

Reinforcements:
Min Raptors 6
Shepherd 1

Det första jag funderade på var ju faktiskt att om båda Forsaken var Forsaken i bestämd form, hur gick det egentligen till? Var de samma kille på olika platser vid samma tillfälle? Med huvudet fyllt av dessa tids- och rumsparadoxer är det väl inte underligt att jag förlorade. Scenariot innefattade cirkelformade zoner och reinforcements i alla fall. Om jag ska vara ärlig såg jag ingen annan väg ut än att offra min Road Hog för att tända eld på Vayl. Sagt och gjort, men sedan slocknade elden direkt. Det hela slutade med att Typhon kunde chargea Carver bakifrån och göra fläskkotletter av honom. Det var verkligen inte kosher. Jag spelade bort mig, var säker på att Overtake triggades av living enemy, men det triggas av enemy warrior models, annars hade jag ju inte ställt Carver fem tum framför Typhon med ryggen vänd mot honom.

Match 4.

Nu fick jag möta Fredrik Spåre och hans Khador. Han meddelade innan att han var tvungen att spela sin Old Witch lista eftersom han spelat pIrusk i alla tidigare matcher. Fan tänker jag. Eftersom min granne spelar Old Witch känner jag ju iof till alla hennes knep, men jag tycker också hon är überbra. Som tur var hade han ju en ganska vek lista (OBS! Ironi). Den såg ut så här:

Old Witch +3
*Scrapjack -
*Behemoth 13
Gorman Di Wulfe 2
Max Kayazy Assassins 8
*UA 2
Kovnik Joe 2
Max Winter Guard Inf. 6
*UA 2
*Rocketeer 1
*Rocketeer 1
*Rocketeer 1

Jag tittade och såg att det här klarar jag aldrig av. Men jag hade theorycraftat en gimmickgrej med Doktorn och valde därför den listan. Jag avancerade och lät honom få in chargen på min ena Road Hog med sina Assassins. Tyvärr dog den direkt. Jag såg hur han trodde att han egentligen redan vunnit. Sedan valde jag att kasta Lightning Strike på mig själv med den andra Road Hogen, forceade för extra speed och trampleade igenom Winter Guard infanteriet och dödade en. Sedan flyttade jag in i baskontakt med häxan. Tyvärr fipplade jag lite och fick en frees strike av Behemoth på väg in. Det hade jag kunnat undvika med mera nogrannt mätande och användande av extra baser. Detta gjorde att jag tappade en spiral och numera slog med enbart en tärning för att träffa. Vad resten av armén gjorde var oviktigt, det var do or die. Jag tittar utan att mäta att Arkadius kommer lugnt kunna gå fram och hela Road Hogen och sedan feata. Missar dock att jag måste gå lite genom skog. Allt jag hade behövt göra var att charge min egen War Hog. Jag får inte Road Hogen inom 14" från Arkadius utan det fattas 1,5". Jag featar i vilket fall och Road Hogen missar. Fredrik står med hjärtat i halsgropen och slår ihjäl Arkadius. Han frågade vad fan jag gjorde där och för skojs skull slår vi alla slag som jag skulle ha gjort om jag gjort rätt. I sådana fall skulle jag ha träffat häxan på 11 med tre tärningar och Critical Knockdown. Jag hade gjort skada rätt in och sedan haft nog med fury kvar för två primal shocks på henne där jag hade råd att boosta ett slag på vardera eller båda på en och sedan kasta en till helt oboostad. Vi slog och Old Witch blev knockad och sedan dog hon på första primal shocken. Men ingen idé att gråta över spilld mjölk. Jag lärde mig i alla fall något.

Några saker jag tänkte på:

• Arrangörerna lyssnade på de spridda rop som fanns om en femte runda. Arrangörerna stod på sig och gjorde precis som de sagt innan. Mycket bra. Kul att det alltid gnälls om att man vill spela mer, men att när det inte blir så och det erbjuds en extra casual runda mot vem man vill så är det ingen som spelar.

• Kul att Minions vann best painted. Extra kul att Arlaharen vann med motiveringen att de ser så verkliga ut. Extra kul när man hör att runner up är Christian Aas rosa Legion of Everblight. Hur får man Legion att se verkliga ut?

• Det kändes som om jag var närmast vinst de gånger jag spelade Doktor Arkadius. Antagligen för att det är en gimmicklista som folk innan den här bloggen inte känner till. Carver är yesterday's news.

• Kul att få möta tre nya motståndare, och så Christian som det alltid är en glädje att möta.

När man talar om trollen... står pDoomy i dörren. #1

Först o främst: Pierre, jag älskar dig för dina senaste inlägg. Precis vad bloggen behöver, lite ny energi!  <3

--------------

Tänkte gå igenom mina funderingar kring pDoomy och hans stigande aktning inom trollscommunityn i två poster. Första delen avhandlar varför pDoomy helt plötsligt blivit spelbar. Andra delen tar en närmare titt på själva "runes of war" tierlistan och vad den igentligen gör.

Som ett utrop på fejjan annonserade i torsdags, så har jag köpt på mig ännu en enhet med Runeshapers för att effektivt kunna spela primal Hoarluk Doomshaper's tier 4 "Runes of war" på 35 poäng.

 



 

Och varför i hela friden vill man spela pDoomy då? Han var castern lämngst ner på den interna rankingen bland trollen när jag började spela WarmaHordes 2009. Killen har en DEF på 13, ARM 15. Han dör helt enkelt av om någon fiser i hans generella riktning. På det har han spells och feat som är hårt riktat mot att möta beastheavy Hordes.

 

Svaret är; Metat.

 

I och med Gargossals (fruktansvärt uttryck) och en del battleengines, har anti-infantry-tech blivit väldigt lättillgängligt, och på infanteriets bekostnad har många börjat köra listor med mer tyngre pjäser, tex Skorne med massa gladiatorer, eVayl med en massa Angelius, Troll med beastbricks osv osv. På det har vi ju själva listorna med Gargossals som även de försakar infanteri för klämma in en tung pjäs.

Vad behöver man göra för att få dessa tyngre pjäser att kompensera för förlusten av infanteri? Jo, slösa mer fury eller focus för att köpa mer attacker.

 

Det passar pDoomy som handen i handsken ioch med sitt feat som gör att motståndaren tar 1T6 skada för varje fokus/fury som den använder. Det är ett feat som är precis värdelöst mot infantryspammande motståndarlistor, vilket har varit en en mycket solid/valid taktik upp till nu även för hordesarmér, vilket gjort att pDoomy lidit av en uppsjö av dåliga matchups. Men metat jobbar nu som sagt för mer tyngre focus/fury användande modeller och det gör att den gamle shamanen får mer gynnsamma matchups över lag på en turnering.

 

Med mindre pjäser på bordet blir uppkeeps och animis betydligt viktigare för den enskilda modellen, något som även det gynnar pDoomshaper. För han sitter ju inne på en spell som börjat segla upp som en av spelets absolut bästa, även om den legat högt upp redan innan: Purification.

 

Purification är guld i dagslägt och sätter käppar i hjulet för många listor som förlitar sig på få modeller. Helt plötsligt fungerar de inte som man vill. Ju mindre figurer du har på bordet desto mer beroende är du av synergier mellan de olika modellerna sinsimellan och mellan modellerna och castern. Inom hordes är det animis som står för en stor del av synergierna, medan warmachine i lite större utsträckning är beroende av castern och dess spells (Grov generalisering men ändå med en viss sanning). I båda dessa fall kommer du att ogilla purification som nollställer något som du förlitar dig på ska fungera.

 

Kontentan är att spells och animis har blivit viktigare med ett metat som går mot färre modeller för att möta allt infantry-hate som bubblat upp på sistone. Båda dessa faktorer spelar pDoomy rakt i händerna och det har gjort att han gått från en "rolig" caster till att faktiskt bli kompetativ.

 

Han är absolut ingen autowinn kille, utan kräver sin spelare för att få honom att fungera, för han har fortfarande DEF 13 ARM 15.

 

//Stefan

 



WTC, ranking och BSK

lite siffror och tankar från Pirrekurr

WTC och rankingen

Eftersom jag hade lite tid över så gjorde jag en liten tabell över vilka som har störst chans att ta sig till landslaget enligt det så kallade Persson-Aasförslaget, vilket verkar vara accepterat i stort i Sverige som ett rimligt sätt at ta fram två fem-manna lag. Förslaget ser ut som följer:

"Johan Persson blir Sveriges kontaktperson till WTC 2013. Han kommer att sörja för att Sverige betalar depositionen i tid och att Sverige anmäler intresse för två lag. Han har själv erbjudit sig att göra detta och ska ha ett stort tack för att han tar på sig ansvaret.

Uttagningen till WTC 2013 i Sverige kommer att baseras på rankingen genom att den 1 Juni, 2013 blir topp 6 automatiskt kvalade. Erbjudandet faller ned till näste person på rankingen om någon tackar nej. De 4 resterande spelarna blir valda gemensamt av de inkvalade och därefter delas lagen upp i två. "

Rent konkret betyder detta att alla turneringar som spelats innan 1:a december 2011 inte räknas in i detta. Det förändrar tabellen en aning jämfört med hur den ser ut idag. Idag ser top 20 ut som följer (jag vet, top 20 är många, men jag ville bredda lite helt enkelt):

Namn poäng idag poäng när det gäller

Denis Korzun 58313 44813
Alexander Jegendal 55375 48625
Johan Persson 54625 48409
Martin Nyberg 42875 26850
Christoffer Wedding 40392 37409
Jeppa Resmark 36852 32852 
David Ekelöw 36008 17883
Christian Aas 34688 26170
Pär-Ola Nilsson 33823 19289
Johan Adamsson 30386 24917
Henrik Eriksson 30088 28755
Dan Alf 28983 22003
Rickard Nilsson 28282 26514
Orscar Oelrich 26114 16878
Anders Holm 25373 18802
Anders Engström 24534 23048
Lars Nygren 23609 14047
Tue Höjbjerg 22133 17998
Pablo Jara Barría 21500 7000
Torbjörn Hansson 20612 20300

Om inga turneringar skulle spelas innan dess så skulle listan alltså förändras till följande:

Alexander Jegendal 55375 48625
Johan Persson 54625 48409
Denis Korzun 58313 44813
Christoffer Wedding 40392 37409
Jeppa Resmark 36852 32852
Henrik Eriksson 30088 28755
Martin Nyberg 42875 26850
Rickard Nilsson 28282 26514
Christian Aas 34688 26170
Johan Adamsson 30386 24917
Anders Engström 24534 23048
Dan Alf 28983 22003
Torbjörn Hansson 20612 20300
Pär-Ola Nilsson 33823 19289
Anders Holm 25373 18802
Tue Höjbjerg 22133 17998
David Ekelöw 36008 17883
Orscar Oelrich 26114 16878
Lars Nygren 23609 14047
Pablo Jara Barría 21500 7000


Det är med andra ord i stort sett samma personer, förutom att Henrik Eriksson stigit från en elfte plats till en sjätte, och därmed tar en andra plats till Stockholmsmetat. Det är ju som ni ser annars många vänner från söder som ligger bra till. Bästa mittemellan (Ej från Stockholmsmetat eller Meta Syd)är Akenkasets egen Johan Adamsson som ligger på en tiondeplats hur vi än räknar.

Gränsen för att lyckas ta en av de direktkvalificerade platserna är med andra ord att man behöver ha minst 28756 poäng den 1:e juni 2013 för att klara sig. Vi kan säga 29000 jämnt. Ni som vill ha en av de åtråvärda platserna, bege er ut och spela och vinn turneringar. Och lycka till.

Efter det här ändå är en blogg för de närmast sörjande så listar jag här alla kända Akenkasare. Vår interna lista ändras inte över huvud taget. Ingen är ju som sagt direktkvalificerad.

Johan Adamsson 30386 24917
Dan Alf 28983 22003
Stefan Hallberg 14202 9803
Pierre Ohlsson 12113 8533
Mattias Henriksson 0 0


Kul trivia att nämna är ju att Dan "jag bryr mig inte om ranking för jag är så aasome" Alf vann Luciavåld 2012. Den enda turnering där resultatet slarvats bort av arrangören, det hade gett honom ca 2500 poäng till (om det var 10 spelare, jag vet ju inte som inte var där) och inte gjort någon skillnad, men jag kommer skratta rått om han missar en plats med en hårsmån. Nu vet jag ju inte ens om han vill åka, men skratta ska jag göra i vilket fall. Det enda jag vet mer om den tärningen är att trofén är avskyvärt ful och finns i Mjölby, samt att på andra plats kom Pablo Jara Barría som inte heller är aktuell för landslaget eftersom han har flyttat till sitt hemland vilket det nu var (Spanien?). Jag har aldrig träffat honom även om tillförlitliga källor berättat att han var trevlig.


 

BSK

För att fortsätta statistikandet så kan vi ju inför den uppkommande lagturneringen på BSK se vilka som har parat ihop sig och har en hel del att vinna på den turneringen. Jag kommer enbart nämna dem som idag ligger på topp 20 eller är regerande Europamästare i Warmahordes Lagspel, för att annars blir det ett för stort arbete för mig att göra. Och då är det inte tillräckligt kul för mig att göra det helt enkelt.

Lag Husbil.
Förra årets mest husbiliga lag kommer tillbaka i år. De innehåller följande top 20 spelare: Anders Holm (15) och Jeppa Resmark (6). Nämnas kan göras att Anders och Jeppa dessutom är två av fyra regerande europamästare i det här spelet.

Vinnarlaget.
Vinnarlaget rockar loss med inte mindre än tre topp 20 spelare: Johan Persson (3), Christoffer Wedding (5) och Martin Nyberg (4).

Mustaschlaget.
Männen med namnet efter Davids fantastiska ansiktsbehåring antar jag innehåller ingen medlem på topp 20. Dock är Jocke Rapp även han regernade Europamästare på det här spelet.

Lagnamn kommer.
Laget utan namn? har två topp 20 spelare. Torbjörn Hansson (20) och Tue Höjbjerg (18).

Kvilletorget.
Göteborgarna kommer med inte bara den vitryska Sverigeettan Dennis Korzun, utan de har också David Ekelöw (7) som kapten.

Fd Aasome numer P-Owned.
Laget som vi på Akenkaset så klart håller på har toppat och kastat ut oss Akenkasare som inte håller måttet och är enda laget som består av enbart topp 20 spelare. Lagkapten är våran egen Dan Alf (12) och efter att han kapat mig som kapten för laget och sparkat ut Stefan så har han internrekryterat Johan Adamsson (10) och sedan externt värvat Arlaharen (13) och Pär-Ola Nilsson (9). P-O är också en av fyra regerande Europamästare. Vi på Akenkaset är såklart partiska och håller på det här laget.

Jag vet egentligen inte vad jag vill säga med dessa listor och den här statistiken, men hoppas ni har någon nytta eller glädje av den.

Sturm & Drang får smaka lila tidshäxa aka Purple Rain

Det uppdateras så jäkla sällan, så jag tänkte varför inte skriva ihop en snabb rapport om min träningsmatch idag. När jag satt på vårdcentralen med min öronsjuka dotter och läste facebook så insåg jag att den nya lokala förmågan Fredrik "Fejdruk" Rabén sökte en sparringpartner för kvällen. Jag visste sedan tidigare att han är nystartad med Cygnar och spelar eHaley. Jag tänkte, vad fan. Jag behöver ett par testrundor med Sturm & Drang. Cygnar är väl inget drömmotstånd, men någonting ska jag väl lära mig av detta. Sagt och gjort, jag svarade på hans annons på facebook och klockan 18.00 var det på.

När jag kom lite tidigt så var det ju Warhammerkväll på lokalen. Mats och Magnus satt och kastade goblins och riddare på varandra. Jag blev glatt överraskad av att de sa att de pratat om mig precis. De tyckte det var lite konstigt att jag löst ett stämpelkort med tio gånger som gäller i ett år, men att jag aldrig använt det. Jag vet sa jag, det gick ut för två veckor sedan. Vi räknade snabbt ut att jag sammanlagt betalat 2250 kronor i avgifter till LBK och har spelat där 4 gånger inklusive ikväll.

Snart dök Fejdruk upp med sina snajdiga lila Cygnar. Hans lista såg ut som följer (typ):

eHaley +5
*Stormclad (bondad) 10
*Minuteman 5
*Thorn 8
*Squire 2
Jorneyman Warcaster 3
Black 13th 4
Gorman Di Wulfe 2
Max Sword Knights 6

Jag spelade följande lista:

Sturm & Drang +5
*War Hog 8
*Road Hog 8(9)
*Road Hog 8(9)
*Targ 2
Min Bonegrinders 2
Slaughterhousers 6
Slaughterhousers 6


Det är en tier 4 lista med följande bonusar:
*1 pts billigare Road Hogs
*+1 på Start rullet
*Slaughterhousers får Advance move
*Om jag spelar Drang runda 1 får alla bestar +2 i speed runda 1. Om jag väljer att spela Sturm runda 1 får jag ha mina upkeeps in play från start (det är Watcher & Vision).

Så vad hände då denna onsdagskväll? Jo jag vann rullet och valde sida, med en skog och en obstruction på min sida, så fick han ha en kulle och en obstruction på sin. Mest för att jag inte orkade flytta mina grejer till andra sidan, men också för att jag ville elda saker min runda ett.

Han avancerade och sprang med sword knights. Jag sprang med Slaughterhousers, en enhet på varje flank. De vänstra mot en Minuteman och de högra mot Sword Knights och Thorn. I mitten sprang War Hogen 12" (Jag hade för första gången någonsin valt Drang runda 1). Båda Road Hogsen assaultfailchargeade och jag dödade en Sword Knight och tände eld på en med mina 22" eldkastare. Drang avancerade i mitten bakom War Hogen och Targ försökte kasta ancilliary attack på en Road Hog men nådde inte.

Nästa runda kom det hårt. Stormcladen chargeade en Road Hog. Slog ihjäl den, Sword Knights sprang i vägen och Haley featade allt utom Targ för mig. Black 13 och Minuteman tog hand om alla vänstra Slaughterhousers utom en.

Sedan var det min tur. Först fick jag röra min ensamma Slaughterhouser som gck och låste upp en Sword Knight i dennes backarc. Sedan var det övriga Slaughterhousers tur. Fem av dem sprang lite bakom hans linjer på flanken medan en sprang in och band upp 3 Sword Knights som hade någon typ av taktiksnack med varandra. War Hogen gick närmare Stormcladen, Road Hogen stod still och eldade Sword Knights. Han dödade typ 1. Sedan aktiverade jag Sturm, Telekinesade mig själv 2", kastade Brainfreeze (Hans sprayvapen) på Sword Knights och dödade en. Sturm kastade sedan Watcher och featade. Nu kunde han inte arca med Thorn nästa runda, eller ge mer än 1 fokus till Thorn och Stormcladen. Slutligen gick Targ fram och sköt med Road Hogen och dödade en till Sword Knight.

Motståndaren svarade med att chargea in i Road Hogen med Thorn. Jag watchar bort honom, tar emot en free strike som gör ont, men skjuter sedan fullt boostad eld på Thorn och dödar en till Sword Knight. Stormcladen dödar inte War Hogen, Black 13 dödar den ensamma SLaughterhousern och mina Bone Grinders samt tar en control point (jag har inte gått igenom vad vi spelade men det var Process of Elimination). Haley har avancerat för att supporta Stormcladen med någon töntig spell. Targ klarar dessutom 3 tough slag. Han är ju som bekant extra tuff eftersom han är en autistisk, kutryggig farrow. Detta ger honom dessutom lite mera i speed, defence och armour. Helt logiskt.

Jag inser att jag kommer autoförlora om jag inte contestar zonen som Black 13 står i. Samtidigt kan jag antagligen komma åt Haley med åtminstonde en spray, men kanske också en Obliteration. För att göra en lång historia kort. Jag går på caster kill med autoförlust om jag missar. Sedan tappar jag fokus. Särskilt missnöjd är jag med hur jag använder Drang. Jag bli till slut stånde med en Road Hog i närstrid, ca 10" ifrån Haley. Jag utnyttjar assaultreglerna som ett proffs och failcahrgear henne. jag tjänar kanske 5-6 mm på det och assaultar med eldkastaren. Jag når med kanske 3 mm till godo. Jag boostar träffen och träffar (måste slå 11 på 3 tärningar). Sedan räknar vi ut att jag måste slå 17 i skada för att vinna. Jag slår 15!

Haley står och brinner med 2 boxar kvar. Jag tackar för en god match och vi snackar lite medan vi packar ihop. Sedan, hemma inser jag att scenariot inte funkar så, utan spelet skulle ha fortsatt med att han skulle slå om han fortsatte brinna eller inte. Nu är det ju så att han slog ett sådant slag efteråt och slog en etta så han skulle ha överlevt. I alla fall om man väljer att ha det snäva sättet att se på verkligheten. I vilket fall erkänner jag mig besegrad och är lite skrajsen över att se att det har startats två nya, schysst målade Cygnarlistor i Linköping nyligen. Båda spelar eHaley och jag hatar den lilla, lilla tidsslynan.

Tack för en god och trevlig match Fredrik.