Akenkaset

Road to Örebro - Tale of a Subpartisan del Noll.
Resan Dit eller Hur Jag Fick Åka i Dans Nya Bil och Lärde Mig Älska Den
Nu när alla andra skriver om sin resa till Örebro så ska jag inte vara sämre.
Mycket på grund av att först min son och sedan min dotter haft vattenkoppor i snart 3 veckors tid och då är lite mer krävande än vanligt så kom jag sent omsider igång med målandet. Men till slut så satt jag där en kväll som jag inte kollapsade vid läggningen klockan åtta på kvällen. Tre dagar innan turneringen hade jag 29 modeller kvar att måla, på turneringen hade jag "enbart" 14 modeller omålade. Dock hade jag inte hunnit basa dem. Det kändes sådär. Nåväl, jag hade bestämt mig tidigt för att spela enbart en lista, och inte vilken lista som helst utan jag skulle spela med min Harkevich tier 4 Wolf Pack lista. Den slutgiltiga inkarnationen såg ut så här:

Harkevich, The Iron Wolf +5
Black Ivan 9/10
Decimator 8/9
Marauder 7
Berserker 6
Min Winter Guard Infantry + UA 6
Max Man-O-War Shocktroopers 9
Min Battle Mechanics 2
Kovnik Josef Grigorovich 2
Winter Guard Mortar Crew 3
Winter Guard Mortar Crew 3
Summa: 55
Jag fick följande tierbonusar: +1 to Starting Rolls, Starta med Harkevichs Upkeeps in play, placera ut 4 heavy wreck markers samt ett poäng billigare ranged jacks (därav prisreduktionen på Black Ivan och Decimator).

Då ska vi se, vad i denna lista är det som är så Subpartisanaktigt? Jo, vi kan ju börja med Harkevich, han är i sina bästa stunder en mediumbra caster trots sitt stora svarta skägg, sin coola jätteskinka i metall och sin trevliga personlighet. Om man surfar forum så verkar en ganska stor konsensus vara att de tre sämsta jacksen är Berserkers, Decimators och Marauders. Inte nödvändigtvis i den ordningen. Dessutom lägger jag ner 9 poäng på spelets långsammaste enhet, Shocktroopers. Dan "Styvis" Alf har i år försökt få mig att spela bättre saker, men det funkar helt enkelt inte för mig. Eller som han brukar säga: "Tierlistor är ett hittepå".

Så kom då äntligen den stora dagen. Jag vaknade av att klockan ringde klockan 6.00. Eftersom jag kom i säng klockan 01.50 känner jag mig ganska seg. Jag har dessutom inte packat min lista, särskilt inte de modeller som står och torkar på matbordet. Efter 20 minuters häktiskt spring i huset på Östgötaslätten sätter jag mig i min gamla rostiga Seat (undrar om de kommer slå ner på besiktningen att det har rostat ett hål stort som en snusdosa brevid tanklocket och att själva luckar som ska sitta däröver ligger i bagageutrymmet). Kosan bär till Söderköping där jag faktiskt lite innan utsatt tid hämtar upp Stefan "Le Saboteur" Hallberg.

I gemensam diskussion kring Wulffmorgenthaler och varför Softcore retar oss så mycket tar vi oss till Norrköping, Sveriges Arbetarstadspärla. Väl där byter vi till Dans nyinskaffade Skoda Fabia, hämtar upp Johan "JohanA" Adamsson och showen är så att säga igång. Dan berättar att han tappar alla koncept när han sitter bakom ratten och att han inte hittar till Örebro. Jag sitter som co-driver och ledsagar denna samling av ystra själar mot Nerike.

Diskussionerna på vägen är för komplexa för att här redovisa för ordentligt, men de inkluderar diskussioner kring när vi var barn och åkte till Finspång för att storhandla på Viberga köpcentrum. Dan förstod inte vad vi menade så för hans skull förklarade vi andra, nordöstgötar att Viberga är norra Östergötlands svar på Mobilia för sydöstgötarna. Ni vet det där första köpcentrumet som låg utanför en stad långt innan stadsbilden såg ut som den gör idag. Under DDR-Sveriges tid när Sossarna var ohotade, och vi alla ringde med Televerket.

Vidare avhandlades att Finspång är känt som Äggskallebyn eftersom de var bland de första städerna i Sverige att använda sig at sugklocka vid barnafödsel, och att de har ett väldigt trevligt badhus där, med ett O'Learys inne i själva badhusbyggnaden.

Dan tog upp att det var oerhört orealistiskt att en Minotaur och en Empire Captain båda har styrka 4. Jag vägrade erkänna detta, och i en diskussion med mycket muande och slappa handleder bevisade jag utan tvivel att en Minotaur är jämnstark med en Empire Captain i armbrytning då tjuren har kaos i sin hjärna medan kaptenen är tränad.

Vi fortsatte även vår livslånga diskussion kring att Softcore är förnedrande för den som tittar på det samt lät våran expert på den japanska kulturen Johan lära oss att uttala vissa väl valda japanska ord korrekt. Johan hänvisade till grammatiska regler och betoningar men vi funderar ändå på att nästa gång vi träffar en japan be honom uttala det åt oss.

På min fråga om Johan flyttade ifrån Hävla på grund av den trångsynthet som finns på landsbygden så förklarade Johan lite kring Hävla, sin ursprungsort, att det finns två sorters småsamhällen på landet. Den där folk är bittra och som är en fin grogrund för Sverigedemokrater, Nazister och annat patrask, och den sort där det finns övervintrade hippies, antroposofiska drag och där man kan spela i fotbollslaget fast man är över 50 år. Hävla är uppenbarligen av den senare sorten. I alla fall om man ska lita på Johan. Det låter faktiskt ganska trevligt och man kanske ska åka dit någon gång. Eller inte, det finns ju knappt vägar dit. Men trevligt lät det i alla fall.

Vi passerade Hjortkvarn, Sveriges Demografiska medelpunkt, och jag var säker på att Hallsbergs kommun har varit Sveriges Simkommun något år. Så här i efterhand hittar jag inget som styrker detta på nätet, men kan meddela att 2009 var det Kävlinge kommun i Skåne (tror jag) som fick den prestigefyllda utnämningen. Det var vad jag kunde få fram vid en snabb googleletning.

Jag berättar att när jag nyligen var i Lettland så fanns det en meny utanför en restaurang på svenska. Där serverade de rätten Gråa ärtor och späck. Ingen blev direkt sugen på det lettiska köket efter detta.

I Pålsboda stannade vi och tog ut pengar på ICA samt handlade frukost och godis. Sedan lyckades vi åka lite konstigt och kom något sent till Örebro. Väl där insåg vi att vi inte visste var vi skulle, men då såg vi Alexander Jegendahl och Kalle Åstrand med posse (jag vet inte vilka det var mer, men det var minst 4 spelare som kom gående på trottoaren). Vi stannade och frågade dem var vi skulle, struntade sedan i deras vägbeskrivning för att parkera gratis, betalade istället 160 spänn för att stå centralt men samtidigt ett soldatprov ifrån spelbutiken Batalj och stressade dit. Väl framme togs vi emot av Erik "McGordon" Sjöberg, arrangör av det hela. (Jag vill här passa på att be om ursäkt Erik, jag kallade dig en gång för El gordo istället för McGordon till Dan, och nu kan jag inte sluta på att tänka på det. El gordo betyder Grisen på spanska tror jag och jag vill inte på något sätt mena att du skulle vara en gris, jag tycker att du är trevlig som motspelare och att du arrangerade en rolig dag i Örebro. Men det låter så lika, McGordon, El gordo.)

Jag kanske ska beskriva spelbutiken Batalj för den oinvigde. Först kommer man in i en zon av butiken som är belamrad av figurspel av alla de slag. Eller inte alla de slag, men väl väldigt välsorterat med Warmachine, Hordes, 40k, Lord of the Rings osv. Innanför den zonen är det som en linje med lite fantasyböcker på en vägg samt en nostalgidisplay med gamla svenska rollspel, jag vill minnas att bland annat Mutant 2 låg däri. Innanför detta är det paintballzonen. Väggarna fylls av automatvapen, fejkhandgranater och tyska arméuniformer (tyska, inte nazistiska). Längst därinnen finns disken för betalning, en kaffebryggare samt en trappa ner till vad som kallas för bunkern. Nere i bunkern finns avdelningen för Lajvare. Fyllt med boffervapen av alla de slag, en toalett som inte städats sedan Gustav Vasas tid (men vi är väl män så det är inget problem) samt spelbord. De hade faktiskt ett väldigt bra utbud av Warmachine och Hordes så jag kan rekommendera dig läsare att gå in och impulshandla där om du är i Örebro någon gång. Och detta har jag inte fått betalt för att säga.

Fortsättning följer i:
Road to Örebro - Tale of a Subpartisan del Ett.
Khador Bonanza eller Hur Jag Fick Pisk av en Dalmas och Njöt av Det.