Road to Örebro - Tale of a Subpartisan del Ett.

Khador Bonanza eller Hur Jag Fick Pisk av en Dalmas och Njöt av Det.

Hela östgötaposse:t hade som sagt landat, dock lite för sent i Bunkern i Örebro, Nerikes huvudort. Jag tänkte hur vidrigt det är att IFK Norrköpings förre lagkapten den blonde brassen Daniel Bamberg skrivit på för Örebro, men också hur töntigt det är att en del på IFKs forum ser honom som en förrädare. Norrköping ville ju inte ens ha honom, ska han svälta eller? Dessutom rankar jag inte Örebro tillräckligt högt känslomässigt för att bry mig om deras forbollslag egentligen. Synd att deras hemmaplan bytt namn från Eyravallen till Behrns Arena bara. Aldrig mer får man stå på ståplats och skandera "Kuken, Ballen, Eyravallen!".

En nostalgitår kom nästan i mitt öga, men medan jag plockade upp mina modeller på min stiliga rosa runda bricka så kom det fram en trevlig ung man med någon variant av skäggväxt och en fruktansvärt stilig t-shirt med en variant av Wolverine på. Rent instinktivt kände man att det här var en trevlig typ. Snart visade det sig att han spelade Khador som jag, och när det var dags för den första matchen var det honom jag skulle spela mot. Då fick jag för övrigt reda på vad han hette också. Mats Weingård. Alla envisades med att kalla honom för Vingård, men vad vet jag det kanske uttalas så även om jag vill uttala det som hockeyspelaren Weinhanl.

Vi skulle spela ett scenario som jag nu inte kommer ihåg vad det heter, men man har artillery emplacements, eller som Mats kallade det. In i mitten och döda. Jag visade min lista och han valde mellan Old Witch och Karchev. Jag hoppades han inte skulle välja den gamla häxan, och han valde som jag ville. Karchev mot Harkevich med andra ord.
Jag vann tärningsslaget när jag slog 7 och valde sida varpå Mats deployade sin lista. Den såg ut som följer:

Karchev
Beast 09
Behemoth
Spriggan
Kodiak
Min Battle Mechanics
Koldun Lord
Marshallad Destroyer

Kul tänkte jag, jag har aldrig spelat mot eller med en marshallad jack. Jag har dessutom enbart en match mot Karchev någonsin, då fick jag rejält med pisk med mina grisar under Lord Carver. Inte mycket Subpartisan i den listan dock.

Snart visade Mats hur man Towar saker. Helt plötsligt var han inne i mina linjer med Behemoth och Kodiak som Karchev Towat fram. Decimatorn fick bita i gräset direkt då Behemoth gav sig på honom medan Kodiaken steamade ihjäl en massa Winter Guard infanteri.

I nästa runda valde jag att feata och Harkevich gick fram och beat backade Spriggan så att Berserkern kunde slamma honom. Maraudern slammade in Behemothen i Kodiaken så att Black Ivan, Mortars och Winter Guard infanteriet sköt på Karchev i ryggen. Jag lyckades träffa så att han inte kunde dela ut fokus nästa runda.

Vedergällningen kom snabbt och våldsamt. Behemothen reste sig upp och slog på Black Ivan, Kodiak steamade ihjäl fler Winter Guard, Spriggan slog på Berserkern och Beast tog sig fram till Harkevich och gjorde lite skada. Mechanics helade Karchev en hel massa.

Jag insåg att jag var tvungen att göra en caster kill på karchev för att vinna. Kul grej tänkte jag. Jag slammade in Behemoth i Kodiaken igen med Maraudern. Winter Guard sköt igen på Karchev. Och jag fick in en charge med 3 Shocktroopers på Karchev. Jag träffade på 5+ och han hade 9 liv kvar, i snitt skulle jag göra 9 räknade jag ut. Go for it. Två av tre elitkrigare i ångkostym missar på 5+. Kul. Det var väl kanske rättvist eftersom jag haft en hel del tur med att Beast gjorde lite skada samt att jag träffat och scattrat bra med Mortars (det fanns bara en Mechanic kvar vid det här laget).

Karchev står alltså kvar med 7 liv och det är Mats tur igen. Kommer inte ihåg allt, men det viktiga var att Beast går bärsärk och dödar först Berserker, gör skada på Maraudern och slutar med att slå 1+1+2 på skada på Harkevich. Mats står med ansiktet i händerna, redo att gråta. Vad han inte vet är att fyra i skada räcker. jag funderar på hur jag ska förklara det för honom och räcker sedan fram handen och gratulerar till vinsten. Förvånad, lättad och glad jublar den trevlige Borlängebon.

Jag lyckades göra bort mig och prata om att de har en fult utsmyckad silo där. Så här i efterhand inser jag att den ligger i Hedemora men vem kan hålla reda på byarna i Dalarna. Det är som jag och mina vänner brukade säga på vår årliga resa där vi uppförde oss illa i Falun. "I Dalarna kan ingen höra dig skrika." Tack till Mats för att du inte rättade mig mig där. Då fick jag känna mig duktig ett tag till.

Efter matchen var det dags att handla lite innan lunch medan vi väntade på att Johan skulle spela klart. Jag införskaffade en enhet med Great Bears och No Quarter #41. Expediten varnade mig för att han ofta skimmade sina kunder, men att spelnördar hade så lite påengar på sina konton att det inte var värt jobbet. Jag behöll kvittot.

McGordon förklarade var det låg ställen med bra mat i närheten, han försökte sälja på oss sushi men då vi är arbetarklassgrabbar går vi inte i den klassförräderifällan utan frågade istället efter en pizzeria eller liknande. McGordon förklarade vägen och väl ute på gatan ignorerade vi hans råd och gick åt andra hållet. Snart tog stadskärnan slut och vi fick vända om. På vägen tillbaka såg vi en kebaberia som hette bagdad på en sidogata. Utifrån såg den ut som en sylta men när vi kom in blev vi glatt överaskade av att det var så fräscht och välstädat, något som inte alltid är fallet i små kebaberior på sidogator.

Dan beställde som vanligt en kebabrulle utan lök och med mild sås, för sörsta gången någonsin kommenterade jag inte hans omanlighet utan reflekterade istället över att jag vuxit som människa som inte måste kommentera detta i tid och otid. Jag beställde en likadan, men med lök och med stark sås. Johan åt någon typ av kebab i pitabröd och Stefan åt en kebabtalrik med pommes. Vi var alla överens om att det var gott och Stefan tog ett foto på sin redan uppätna talrik att skicka till Arlaharen. På något sätt var Dan i kontakt med sagda hare och snart kom det ett SMS som sa till Dan att äta upp sin fefferoni så han får lite hår på bröstet. Mitt namn dök upp i SMSet som exempel på hur en riktig mans bringa ser ut.

Glada i hågen gick vi tillbaka till spelbutiken batalj för lite mera bataljer. Fortsättning följer i Road to Örebro - Tale of a Subpartisan del Två.

Wall of Metal eller Hur Det Gick När Jag Spelade Mot Epic Stryker För Första Gången.